torsdag 11 oktober 2007

Träning med Uppsala Iaido

Förutom matte lektion på Bruksgymnasiet(min gamla skola) så drog jag mig in på ytterligare ett träningspass med Uppsala Iaido.

Iaido är väldigt svårt och det är också det som gör att det känns kul samtidigt! Det är en stor utmaning + att det är en sport, vilket knappast gör saken sämre.

I vilket fall som helst så är jag tacksam över den träning man får och min framtida ambition med alla dessa träningspass är att kunna ta första graden som jag, förhoppningsvis, ska kunna genomföra i mars nästa år. Det tar lång tid för mig att lära mig och det är en process. Jag nöter vidare med mina tekniker.

Klubbens sensei Martin Agback har tränat Iaido i nästan lika många år som jag funnits till, så... den mannen vet hur man ska hantera ett svärd! Det är en man med djupa kunskaper och också en man som vill att man som elev ska lära sig, vilket är mycket positivt!

Min ekonomiska försörjning får jag genom Försäkringskassan då en läkare har konstaterat att jag har ett s.k neuropsykiatriskt funktionshinder. Det betyder inte att man är dum i huvudet, eller nåt i den stilen. Det betyder bara att man har vissa svårigheter som kan uppträda i olika sammanhang. Det är diagnosen som gör att man överlever ekonomiskt. Man har möjlighet att ansöka om s.k "aktiviteter" genom systemet och på det sättet så kan man engagera sig i diverse saker även fast man inte själv har råd. Man kan få bidrag för aktiviteter som anses ha en positiv effekt på mig som människa.

Det är svårt för mig som lekman att själv kunna göra en diagnos på mig själv, för det kan jag inte. Men det man vet, det är att det kan få inverkan på vissa saker som man gör, helt enkelt. Det kan man "greppa". Diagnosen beskriver vissa saker som man bör undvika p.g.a funktionshindret bl.a. så är det skrivet att man skulle få en extrem problematik om man t.e.x skulle arbeta som psykolog. Jag vet inte själv vad man ska tro och man har inte riktigt haft lust att grotta ner sig i problematiken heller, för den delen.

Jag har tagit en rejäl paus från Kendon sedan i början av det här året även fast jag fortfarande tränar litegrann på hemmaplan, så blir det inte så mycket. Mest suburri för att mjuka upp i kroppen litegrann.. Man får se hur det blir med Kendon nästa år, men jag väljer att fokusera på iaidon i dagsläget istället och så kommer det att bli nästa år också, misstänker jag. Får jag fortsatt stöd från byrokraterna på Försäkringskassan ang. Kendon för år 2008 så kan jag fortsätta att vara klubbmedlem och träna tillsammans med Uppsala Kendo om jag känner för det. Dessutom så får man klubbrabatt om man är medlem i fler än 1 klubb, så det är positivt för mig när man tittar ekonomiskt, vilket jag alltid bruka göra...

Inga kommentarer: