torsdag 8 april 2010

Att leva i ett distansförhållande

Mitt distansförhållande med min tjej startade i augusti förra året och sedan dess så har det bara rullat vidare. När hon och jag träffas fysiskt så blir det att jag lär känna någon som jag delat hela mitt liv med online. Det är en snäll tjej. :)

Det har inte varit lätt. Jag är klassad som ensamstående och alla beslut som jag gör som berör min tjej är någonting som jag alltid fått noll hjälp med och rent juridiskt så finns det inte heller något som stärker den här relationen.

Jag har mycket att se fram emot och relationen lever vidare. Tillsammans så har både hon och jag växt och utan internet så hade jag inte haft någon tjej och det som kommer att ske det här året hade aldrig inträffat.

Det är mycket som är på gång, men jag måste tyvärr köra med munkavle tills jag vet med säkerhet hur saker och ting kommer att fortskrida. Allting går inte alltid som man vill ibland...

4 kommentarer:

Khelben sa...

Försiktig optimism för det som kommer att ske i slutet av den här månaden.

Khelben sa...

Jag skall ändå tillägga att min biologiska familj har varit en resurs som hjälpt mig igenom min situation.

Myndigheter har blundat helt. Det finns inget stöd att hämta därifrån.

Khelben sa...

Hade jag inte sålt Amigan så hade jag varit hemlös just nu.

Tuffa tider alltså, men jag och min tjej ser ljuset i tunneln och när hon kommer till Sverige så blir det grymt!

Khelben sa...

Hon är den enda tjej som jag vill ha, så... smärta har aldrig varit något hinder för att avsluta relationen och kommer inte att bli det i framtiden heller!

Det blir mycket mer optimism det här året.