torsdag 9 februari 2012

Ang. Försäkringskassan och livet

Korrumptionen hos Försäkringskassan i Uppsala fortsätter. Jag har haft besök med läkare inkl. kurator idag och... nu är det första gången som jag öppnar upp breven och läser vad dom skrivit. Mina försök till att få kontakt med tjänstemän på EU parlamentet i Bryssel lyckades dock, men... dom kunde tyvärr inte hjälpa mig, men jag blev hedrad över den uppmärksamhet som jag fick samt det respektfulla bemötandet och hur min klagoansökan hanterades.

Det jag kan säga det är att bli uppmanad att ansöka om fel ersättningsnivå på en s.k bidragsblankett av en anställd på Försäkringskassan, det förbättrade inte relationen mellan mig och Försäkringskassan.

Diskuterar vi det här året, så är det mycket bättre och det skrev jag om i bloggen tidigare också. Att få 25% då man arbetar samtidigt, det var mer än vad man kunde förvänta sig, så det kändes bra. Det verkar ju som att det finns människor där borta, som är intresserade av att hjälpa till, så det är bra.

Försäkringskassan beklagar olägenheten. Jag vet att min tjej hade varit död idag om jag inte supportat henne som jag gjorde och oavsett vad någon specialist skriver eller säger, så förändrar det ingenting, men rent praktiskt så måste livet kunna fungera. Det finns ingen här i Sverige som tror på relationen mellan mig och Mary förrän hon anlänt till Sverige, så... jag kan höra men jag lyssnar inte.

Jag är en klok människa med fredliga avsikter och är alltså inte ett dugg intresserad av att bedriva krig eller dylikt, så det känns bättre idag då jag sökt hjälp och det kommer att ordna sig med s.k avbetalningsplan, så dom kommer att få sina pengar.

Jag vet dock att det här var mer än ett adminstrativt fel, men jag tror att sådana här saker tillhör livet, jag tycker helt enkelt inte om att förlora och därför så har jag verkligen försökt, men... ja, vad säger man? Jag skulle haft 2 månader på mig att överklaga deras beslut, överklagan har inte hunnit skrivas förrän Försäkringskassan börjar kräva mig på pengar, det är så krimininella människor betér sig, man pressar människor på pengar hänsynslyst, befriat från allt vad empati heter.

Jag fortsätter som en frisk människa att gå till arbetet, göra det jag får betalt för, försöka göra ett bra jobb varje dag och min plikt mot Mary fortsätter också ända tills jag träffar henne. Allting är inte 100% bra med den här tjejen, men jag har alltid vetat att äkta kärlek inte handlar om att allting är 100% perfekt, det handlar om att supporta varandra och ställa upp även då livet känns tungt och svårt, samt göra saker som man inte trodde var möjligt.

Försäkringskassan ryms inte in i mitt liv och att jag befinner mig ute på arbetsmarknaden och har som plan att även göra det fortsättningsvis, det gör kanske att jag kommer ifrån bidragsberoendet helt, men det är förstås väldigt svårt att veta, och det är en del av problemet, att inte kunna veta.

Uppdatering: Mary hälsar att hon önskar specialisten att dra åt helvete. Japp och jag förstår henne.