söndag 27 maj 2012

Chronicles of Herenvale


Jag har anslutit mig mot en raid-strid nu innan det är dags för sömn. Vi får se om vi lyckas besegra honom. Vissa av dom här spelen påminner väldigt mycket om klassiska brädspel ds. Jag tycker att det är ett kul spel och kommer säkerligen att spendera flera hundra timmar till med detta tillsammans med andra mänskliga spelare världen över. Varning för låg grafik! ;-)

Chronicles of Herenvale.

lördag 26 maj 2012

Backyard monsters - flash spel


Ja... så här ser det ut när jag mosar ner en mänsklig spelare. Hämnden känns mycket bra då det faktiskt var han som började attackera mig först. Nu ger sig dom flesta på honom och han tvingas hela tiden bygga om sin bas från scratch, men det gäller att vara på sin vakt.

Gorgo måste matas 1 gång per dygn för att han ska kunna växa vidare och bli starkare. Han fungerar som en vakthund för min bas och attackerar allt som kommer emot mig. Gorgo är det blåa lilla monstret man ser på bilden om man zoomar in...

Jag kände mig skeptisk till det här spelet i början, precis som jag gör inför alla spel, men det visar sig att det är ett riktigt bra spel, dom flesta spelare är fredliga och är mest intresserade av att bygga upp en stor bas med byggnader och så... men för att snabbare gå upp i level så kan man attackera varandra och precis som världen ser ut utanför dessa spel så är en del mycket otåliga och går på dom snabba lösningarna för att nå framsteg, som denna mänskliga spelare har fått smaka på... Bitter smak i munnen nästa gång han loggar in, kanske? Å andra sidan så är det bara ett spel. :-)

Backyard Monsters.

torsdag 17 maj 2012

Tankar ang. framtiden

Nästa månad har jag inplanerat att registrera mig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen och jag kommer att behöva vandra in hos dom, ta med mig arbetsmeriter och andra papper framöver och jag har dragit på mig en bunt med papper genom åren. Dom får se till att hjälpa mig helt enkelt och inregistreringen sköter jag via webben innan jag kommer dit på plats.

Det jobbigaste med att vända sig till Arbetsförmedlingen eller någon annan kommunal verksamhet är att veta hur mycket dom kostar och även fast det är gratis för mig så är det ändå inte gratis då den skatt man betalar går till deras löner. Det är inte kul att betala skatt när skattepengarna inte används effektivt.

Det har varit röd dag idag, och det innebär att ingen går till jobbet på min arbetsplats den här dagen. Jag har chattat mycket med min kvinna Mary idag och försöker kolla av hur hon mår och så och hon är väldigt hungrig och orolig ang. migrationsverket. Imorgon bitti så får hon matpengar inkl. pengar till migrationsverket. Det kostar en del, men det är värt varenda krona, dom kommer inte vara snälla mot henne annars.

Om jag skulle bli anställd som chef med cheflön i framtiden, då skulle jag kunna börja leva ett mer normalt liv. Jag skrattar litegrann när jag tänker på hur unga människor är som blir chefer ibland. Jag tillhör inte längre ungdomen, men genom en hyffsat hälsosam livsstil så har jag fått höra att jag nästan ser 10 år yngre ut, well... det enda jag vet idag är att jag behöver snart gå upp ytterligare 10 kg i vikt... :-)

Tillbaks till ämnet: jag tror att om jag skulle hamna i en s.k arbetslivsintroduktion, att det skulle, kanske, kunna bli en mer lönsam historia för mig än att helt hamna utanför arbetslivet, eller s.k betalt arbete. Jag ska försöka vara ödmjuk mot mig själv i min egen situation och både tänka, fundera och försöka lista ut på vilket sätt jag kan dra fördel av deras hjälp, istället för att hamna helt utanför, tillbaks till ett bidragsberoende på 100% och med en sjukskrivning som skulle försvåra mina chanser till att kunna få ett nytt jobb framöver. Arbetsgivare vill anställa en när arbetsförmågan ligger på 100%, samtidigt som man utnyttjar sjukskrivna människor och enbart tillåter dom praktik istället för anställning.

söndag 13 maj 2012

Panta burkar!

Idag så har jag varit ute på promenad i 5 timmar och letat burk. Resultatet är 52 kr, vilket innebär matlådor för 4 arbetsdagar inkl. mat när jag kommer hem. Ett mycket gott resultat m.a.o.

Jag säger som så att: aluminium hör inte hemma i naturen.

Hemlöshet väntar för Mary

Jag fick ut lön för 176 timmar som jag jobbade förra månaden, varav nästan 13% går åt till Proffice och nästan 1/3 går till svenska staten och resten ska 2 personer leva på.

Jag har levt 3 gånger under existensminimum det senaste halvåret (varje månad), jag jobbar heltid och jag gör allt vad jag kan för att försöka hålla mig frisk och semester har jag aldrig råd att ta ut.

Beskedet att Mary kommer att förlora lägenheten, eftersom hon hamnar ute på gatan är förstås ingenting som hon kan acceptera i nuläget, men så ser dessvärre verkligheten ut. Definitivt inte coolt m.a.o. :-(

Jag har gjort allt vad jag kunnat för henne nu det senaste halvåret och mitt eget arbetskontrakt avslutas i början av nästa månad. Jag har hört diskussioner ang. vad man ska göra på semestern, en del åker utomlands, andra tar motorcykeln eller husbilen och åker någonstans med familjen, själv så ska jag försöka njuta av sommaren samtidigt som jag hoppas att någon inte kommer att uppmana mig till att ta ut någon längre semester den närmsta framtiden. :-(

Jag känner att jag måste jobba hårdare på att försöka sälja saker nu dom närmsta 2 veckorna för att kunna rädda Mary i hennes situation innan dom vräker henne och än så länge så är hon trygg, men klockan tickar och det är knappt 2 veckor kvar...

För nästan 3 år sedan så inleddes våran relation med att hon var nära att bli vräkt när hon bodde i USA, där kunde hon försörja sig men pengarna räckte inte till hyran, jag kom in i hennes liv och jag började förstås att dra på mig mer utgifter och jag är glad över hur jag kunnat ställa upp för henne.

Jag är inte säker på hur den stora lösningen ser ut då jag knappt får kontakt med henne när hon blir på dåligt humör, jag hade önskat att man kunde diskutera igenom sådana här saker, men jag antar att besvikelsen är så stor att det inte går att diskutera, men jag tycker att hon ska kunna överleva som hemlös speciellt då temperaturen hela tiden stiger uppåt (i december förra året så kunde hon inte överleva som hemlös, så jag blev tvingad till ett mindre banklån, ett litet pris att betala för att rädda ett människoliv), ett problem blir hur hon ska kunna tvätta sig och hennes matkostnader kommer att stiga också då hon inte kommer att ha tillgång till kök för att laga mat.

Hon kommer att behöva en ny mobiltelefon för att kunna ta emot MTCN numret så hon kan köpa mat och gå in lokalt på något café eller liknande, förhoppningsvis så finns det ett bibliotek där hon kan sitta varje dag och under natten så får hon sova utomhus någonstans, det är planen...

Jag känner själv att jag inte får bli nedstämd över den här situationen, men för mig så måste det vara tillåtet att inte vara glad varje dag, eftersom jag känner mycket för min tjej och allt negativt som påverkar henne, är något som tynger ner mig ganska så hårt. Så mitt fokus ligger på att fortsätta att arbeta hårt, söka fler jobb, försöka hålla mig frisk, ta mig ut och röra på mig samt försöka ha kul, men det här problemet kommer att sitta i mitt huvud nu dom kommande 2 veckorna, frustrationen, besvikelsen och oron ang. vad som kommer att hända borta i Turkiet: är man trygg om natten som hemlös i Turkiet? Det är nog den stora frågan och det oroar mig, men bara jag tänker på annat så går det bättre...

Lite off topic:

Terapeuter är dumma för övrigt då dom ofta vill att man ska ställa lägre krav på sig själv och sedan så har man dessa patient-avgifter som stigit rejält i pris, speciellt då mycket hanteras inom privat sektor idag. Jag blev t.e.x. rek. Zyprexan år 2002 p.g.a. att jag hade problem med att hålla kroppsvikten. 2 års medicinering helt utan positiva resultat. Ett fel är att man som människa tror att man inte kan åstadkomma tillräckligt mycket och sedan får man hjälp och kan åstadkomma ännu mindre. Samtidigt så vet jag att det finns människor som kan få bra och kvalificerad hjälp av dom här människorna, men det har aldrig fungerat på mig. Jag hjälper mig själv istället och det är den bästa medicinen jag kan få, har aldrig mått bättre då jag slipper patient-avgifterna! ;-) Mary hade varit död idag om jag lyssnat på dom och gjort som dom velat och det är den sjukvård som vi alla betalar skatt för!

2012-05-16 uppdatering: om allting går som det ska nu framöver och min plan går igenom, då kommer Mary hit nu under sommaren och får leva tillsammans med mig här i Sverige. Hon kommer hit som arbetslös, utbildad stylist med arbetslivserfarenhet inom yrket. Jag vet att hon längtar efter att få jobba som stylist igen. Återstår att se vad Sverige har att erbjuda henne. Det finns fortfarande saker som kan gå fel, men jag hoppas på det bästa den här gången, billigt blir det inte heller ds. men trygghet kostar.

2012-05-17 uppdatering: Mary får ingen mat den här morgonen och hon har ont, imorgon får hon äntligen lite pengar igen.


2012-05-23 uppdatering: Mary är OK i nuläget och det ser ut som att hon kommer att få behålla lägenheten också framöver. Det blir dyrt för mig dock, men det är ett lågt pris att betala för Marys trygghet.

lördag 12 maj 2012

Ibland vill man bara sova...


Tydligen...

torsdag 10 maj 2012

Mer problem från Turkiet

Ja, den här månaden blir tuff för både mig och Mary. Mary kommer att förlora sin lägenhet i Turkiet (kanske?) då jag inte har råd att betala hennes hyra denna månad och andra räkningar som hon behöver betala vet jag inte hur hon ska göra.

Jag är trots allt den som jobbar och jag måste försörja 2 människor varje månad (mig och Mary). Jag känner att det inte är något problem (dvs. att kunna försörja någon), men man måste prioritera rätt och då måste man ge högre prioritet åt den som arbetar för att han (eller jag) ska kunna fortsätta arbeta.

Min stora belöning är att Mary får leva och det känns som en ganska stor belöning, problemet är mest att man ligger så nära gränsen, och helt utan marginaler, buffert eller något skydd om någonting händer är givetvis inte bra, det strider mot sunt förnuft, men hade jag kört på sunt förnuft så hade det aldrig blivit någon Mary, någonsin... Kärlek har ingenting med förnuft att göra.

Det krävs en strategi för att Mary ska kunna hantera sin framtida situation, dvs. om 2 veckor. Vi vet båda att pengarna inte räcker, men vi måste ändå hantera situationen, med förnuft...

Med lite tur så kan hon få behålla lägenheten då hon ändå får sin försörjning denna månad, precis som vanligt, men den blir lägre än vad hon behöver och jag får hoppas att jag inte tappar kontakten med henne efteråt och bara hon kan leva som hemlös i 2 veckor så är planen att jag ska kunna få hit henne efteråt om mina egna planer går i lås som möjliggör detta, men det återstår att se, så helt hopplöst är det inte, men det finns inga garantier.

Det stora hotet är om jag skulle komma ut i arbetslöshet då någon "sjukpension" aldrig skulle räcka åt 2 människor, då förstörs mitt liv eftersom min Mary dör och det gör hon garanterat! Det är jag helt säker på.

Tanken med detta blogg-inlägg är inte att håva in någon form av sympati (och jag har låst inlägget för kommentarer), men den förklarar litegrann hur min situation ser ut och jag måste kämpa för att allt ska bli så bra som möjligt (vilket jag gör varje månad). Det finns ingenting mer man kan göra.

söndag 6 maj 2012

Raid-strider i ShadowLand


Så här ser det ut här borta. Jag har verkligen fastnat för det här spelet. Var mycket skeptisk i början p.g.a. grafiken, men kan man lägga den biten åt sidan så är spelet grymt!