söndag 13 maj 2012

Hemlöshet väntar för Mary

Jag fick ut lön för 176 timmar som jag jobbade förra månaden, varav nästan 13% går åt till Proffice och nästan 1/3 går till svenska staten och resten ska 2 personer leva på.

Jag har levt 3 gånger under existensminimum det senaste halvåret (varje månad), jag jobbar heltid och jag gör allt vad jag kan för att försöka hålla mig frisk och semester har jag aldrig råd att ta ut.

Beskedet att Mary kommer att förlora lägenheten, eftersom hon hamnar ute på gatan är förstås ingenting som hon kan acceptera i nuläget, men så ser dessvärre verkligheten ut. Definitivt inte coolt m.a.o. :-(

Jag har gjort allt vad jag kunnat för henne nu det senaste halvåret och mitt eget arbetskontrakt avslutas i början av nästa månad. Jag har hört diskussioner ang. vad man ska göra på semestern, en del åker utomlands, andra tar motorcykeln eller husbilen och åker någonstans med familjen, själv så ska jag försöka njuta av sommaren samtidigt som jag hoppas att någon inte kommer att uppmana mig till att ta ut någon längre semester den närmsta framtiden. :-(

Jag känner att jag måste jobba hårdare på att försöka sälja saker nu dom närmsta 2 veckorna för att kunna rädda Mary i hennes situation innan dom vräker henne och än så länge så är hon trygg, men klockan tickar och det är knappt 2 veckor kvar...

För nästan 3 år sedan så inleddes våran relation med att hon var nära att bli vräkt när hon bodde i USA, där kunde hon försörja sig men pengarna räckte inte till hyran, jag kom in i hennes liv och jag började förstås att dra på mig mer utgifter och jag är glad över hur jag kunnat ställa upp för henne.

Jag är inte säker på hur den stora lösningen ser ut då jag knappt får kontakt med henne när hon blir på dåligt humör, jag hade önskat att man kunde diskutera igenom sådana här saker, men jag antar att besvikelsen är så stor att det inte går att diskutera, men jag tycker att hon ska kunna överleva som hemlös speciellt då temperaturen hela tiden stiger uppåt (i december förra året så kunde hon inte överleva som hemlös, så jag blev tvingad till ett mindre banklån, ett litet pris att betala för att rädda ett människoliv), ett problem blir hur hon ska kunna tvätta sig och hennes matkostnader kommer att stiga också då hon inte kommer att ha tillgång till kök för att laga mat.

Hon kommer att behöva en ny mobiltelefon för att kunna ta emot MTCN numret så hon kan köpa mat och gå in lokalt på något café eller liknande, förhoppningsvis så finns det ett bibliotek där hon kan sitta varje dag och under natten så får hon sova utomhus någonstans, det är planen...

Jag känner själv att jag inte får bli nedstämd över den här situationen, men för mig så måste det vara tillåtet att inte vara glad varje dag, eftersom jag känner mycket för min tjej och allt negativt som påverkar henne, är något som tynger ner mig ganska så hårt. Så mitt fokus ligger på att fortsätta att arbeta hårt, söka fler jobb, försöka hålla mig frisk, ta mig ut och röra på mig samt försöka ha kul, men det här problemet kommer att sitta i mitt huvud nu dom kommande 2 veckorna, frustrationen, besvikelsen och oron ang. vad som kommer att hända borta i Turkiet: är man trygg om natten som hemlös i Turkiet? Det är nog den stora frågan och det oroar mig, men bara jag tänker på annat så går det bättre...

Lite off topic:

Terapeuter är dumma för övrigt då dom ofta vill att man ska ställa lägre krav på sig själv och sedan så har man dessa patient-avgifter som stigit rejält i pris, speciellt då mycket hanteras inom privat sektor idag. Jag blev t.e.x. rek. Zyprexan år 2002 p.g.a. att jag hade problem med att hålla kroppsvikten. 2 års medicinering helt utan positiva resultat. Ett fel är att man som människa tror att man inte kan åstadkomma tillräckligt mycket och sedan får man hjälp och kan åstadkomma ännu mindre. Samtidigt så vet jag att det finns människor som kan få bra och kvalificerad hjälp av dom här människorna, men det har aldrig fungerat på mig. Jag hjälper mig själv istället och det är den bästa medicinen jag kan få, har aldrig mått bättre då jag slipper patient-avgifterna! ;-) Mary hade varit död idag om jag lyssnat på dom och gjort som dom velat och det är den sjukvård som vi alla betalar skatt för!

2012-05-16 uppdatering: om allting går som det ska nu framöver och min plan går igenom, då kommer Mary hit nu under sommaren och får leva tillsammans med mig här i Sverige. Hon kommer hit som arbetslös, utbildad stylist med arbetslivserfarenhet inom yrket. Jag vet att hon längtar efter att få jobba som stylist igen. Återstår att se vad Sverige har att erbjuda henne. Det finns fortfarande saker som kan gå fel, men jag hoppas på det bästa den här gången, billigt blir det inte heller ds. men trygghet kostar.

2012-05-17 uppdatering: Mary får ingen mat den här morgonen och hon har ont, imorgon får hon äntligen lite pengar igen.


2012-05-23 uppdatering: Mary är OK i nuläget och det ser ut som att hon kommer att få behålla lägenheten också framöver. Det blir dyrt för mig dock, men det är ett lågt pris att betala för Marys trygghet.