torsdag 25 oktober 2012

Livet rullar vidare

Jag är inne på min andra månad nu när Mary inte får några pengar längre. Jag har också förklarat för henne varför och jag förstod att omställningen för henne måste vara svår. Jag tycker om min tjej väldigt mycket, men efter att Alfa-kassan kränkt mina rättigheter, ljugit i papperna samt hotat med polisanmälan så har jag varit tvungen att ligga lågt när det gäller att skicka pengar till min tjej Mary. (Alfa-kassan bedriver en ny utredning ang. mitt ärende, men det är tydligt att dom inte förstått vad dom gjort då dom ska utreda om jag avsiktligt eller oavsiktligt lämnat felaktiga uppgifter på att jag varit arbetslös under tidsperioden juli - augusti, japp dom är sjuka!)

Det handlar om min trygghet och den blir hotad när jag lever med en lägre ekonomi. Jag känner mig glad över att kunna köpa ordentligt med mat, samt att jag också får bättre förutsättningar för att t.e.x köpa medicin om jag skulle behöver göra det. Någonting som för många är en självklarhet, men för mig så har det varit en kostnadsfråga under en lång tid och är det fortfarande. Det gäller att hålla sig frisk.

Hur det blir för Mary är att hon blir bostadslös och alla framtida insatser ligger hos Purple Roof organisationen. Jag har ringt upp flera gånger på telefon samt har även haft mailkontakt, men från det senaste svaret jag fick så har jag förstått att dom tröttnat på mig (suck!) och berättar att dom kommer att rapportera mig till turkisk polis om jag fortsätter med tjatet ang. att dom ska hjälpa henne. Så efter det så gör jag ingenting när det gäller min kontakt med Purple Roof.

Marys framtid ligger inte längre hos mig utan hos hjälporganisationer i Turkiet. Det har varit viktigt för mig att ringa upp dom och ta kontakt, för att sedan kunna förmedla till Mary hur man gör och hur det ser ut. Som vuxen så förväntas man att klara av såna här saker, men jag har varit tvungen att ge henne en liten push för att det ska hända någonting.

Som arbetslös så upplever jag att jag har mycket tid över till att göra det jag kan göra med det jag har. Jag sitter nästan varje dag och avsätter en liten stund till att läsa om dom senaste teknologierna och prylarna. Det är svårt för mig att säga hur lång tid det kommer att ta, men som arbetslös så förväntar mig inte att kunna köpa in någonting dyrt under den här tidsperioden. För en del så är det något som kan ge upphov till nedstämdhet och det kan man ju fundera på varför det är så? Boven i dramat är förstås avundsjuka och jag är bara människa, så jag är inte helt immun jag heller, men jag upplever oftast en väldigt låg grad av avundsjuka, för det mesta så känner jag ingenting ang. just prylar, men däremot som arbetslös så kan man få tankar ang. orättvisa att tvingas vara arbetslös när man egentligen borde ha ett betalt arbete, det kan ge upphov till negativa tankar, men... så länge jag har dator, internet, ett hem, tillgång till kök etc etc.. så tycker jag det känns ganska OK.

Jag försöker hålla kvar kontakten med Mary genom SMS och jag märkte att det kom fram till hennes mobiltelefon även idag, det tyder på att hon lever fortfarande, eftersom hon har en billig mobiltelefon med begränsad standby-tid och en sådan brukar behöva laddning med jämna mellanrum, sedan så dök hon upp på Yahoo:n för typ 2 dagar sedan, så...

Så som det ser ut i nuläget så finns inga planer på att skicka mer pengar till Mary det här året. Det är helt enkelt för farligt för mig och min ekonomi att kunna ge stöd till henne. Som arbetslös och utan garantier på att kunna få ett nytt jobb så befinner jag mig i en helt annan situation än som anställd.

Inga kommentarer: