tisdag 23 juli 2013

Ubuntu hackat!


Ondskan riktades mot Ubuntu.org denna gången...

lördag 13 juli 2013

Mary på sjukhus

Jag har ringt upp Mary på hennes telefon i nästan 1 vecka utan att få kontakt med henne, vid något enstaka tillfälle så såg jag att hon dök upp online men skrev ingenting. Nu idag så berättar hon att hon spenderat 3 dagar på sjukhus och hon väntar på att bli opererad. Hon sitter i rullstol idag och har fått möjlighet att chatta via sjukhusets system, med mig, som dom har för patienter. Efter operationen så ska allting bli bra igen. Detta är givetvis ett besked som påverkar min ekonomi.

Jag har räknat och kommit fram till att p.g.a. att jag blivit bättre på att hantera min ekonomi, inkl. få ner min elräkning och att att undvika att dra på mig nya utgifter i form av köp av prylar eller t.e.x. ta mig ut på dyra resor via UL buss etc etc.. så har min disciplin gett resultat. Det kräver att man är lite sträng mot sig själv och sätter upp regler som jag måste följa. Bl.a. så har jag aldrig köpt en enda glass det här året och inte en enda förpackning med jordgubbar. ;) Jag har också slutat att köpa in fil (vet ej om den biten är permanent?) och vet att jag är mer än kapabel till att baka mitt eget bröd och moder jord har också en del resurser ute i skogen som man kan hämta och frysa in efter bästa förmåga, jag väntar mest på regnet i nuläget så bären kan få möjlighet att växa till sig litegrann, det är väldigt torrt ute i skogarna just nu där jag bor.

2013-07-22 uppdatering: Allting har gått bra med operationen, jag har också fått se bilder från sjukhuset via min e-mail och det är första gången som hon visar mig bilder från operationen, bra Mary! Hemlösheten kan dock vara ett faktum. Så alla bekymmer är inte över ännu, men jag jobbar på att försöka hitta en lösning på hennes situation. Hon stannar på sjukhuset resten av den här veckan och hennes rädsla för sjukdomar och infektioner i samband med hemlösheten är, inte helt oväntat, hög. Så jag tänker på detta varje dag och letar efter information på nätet för att hitta en lösning. Helt lätt är det inte. Jag har inte hittat någon lösning ännu och tiden tickar vidare i allt för hög fart under tiden. :(

2013-07-27 uppdatering: Mary fick mer pengar till medicin och annat nu i torsdags och hon har sedan dess kunnat sova bättre inne på sjukhuset. Så hon har det bra i nuläget. Hur det blir med hennes boende senare, hmm.. där får hon försöka uppnå nån form av kompromiss för det boende som hennes läkare hade hittat till henne då pengarna som jag skickade inte riktigt räcker till. Men det ser iallafall bättre ut än tidigare, för henne. Själv så måste jag kämpa vidare med arbetssökandet under tiden...

2013-07-31 uppdatering: Operation nr 2 kunde genomföras och allting gick bra.

2013-08-02 uppdatering: Operation nr 3 behövs genomföras om senast 2 veckor. Läkaren har uttryckt att hennes chanser för överlevnad är väldigt små om det inte genomförs. Så jag kan jag förvänta mig att hon kommer att dö, garanterat. Hon dör då på sjukhuset i Laredo Texas eftersom att jag inte har pengar för en s.k njurtransplantation (ca 80000 kr!!!), men läkaren som jag pratade med via telefon idag berättar att han själv tar pengar från 2 st av hans egna månadslöner vilket motsvarar 1/3 av den totala kostnaden som krävs för operationen (dvs. total kostnad 120000 kr). Det är enorma summor pengar man snackar om, men att dom har hittat en s.k donator där det funkar med donationen och så är positivt. Det stämmer litegrann som Mary skrev i chatten idag, dvs. att det var nog inte tänkt att hon och jag skulle bli tillsammans. Jag kommer alltid att komma ihåg henne, men det är slutet på den här historien om inget mirakulöst skulle inträffa... Livet kan vara grymt ibland!

fredag 12 juli 2013

onsdag 10 juli 2013

Dålig kommunikation

I nuläget så går det inte att kommunicera med Mary och jag vet att någonting är fel. Hon är en vuxen kvinna och jag kan inte hjälpa henne på något sätt när jag inte ens får kontakt med henne. Hon uttryckte hög grad av tacksamhet bara för ca 2 veckor sedan när jag hjälpte henne från att bli vräkt från lägenheten, men bara 1 vecka senare då hon fått reda på att jag troligtvis inte kommer att kunna hjälpa henne någonting mer det här året (p.g.a. min egen arbetslöshet) så uttrycker hon sig väldigt oförstående ang. min situation för att uttrycka mig milt.

När jag pratade med henne på telefon så uttryckte hon att hon är orolig över sin situation och också uttryckte att jag är den enda personen som försörjer henne och det enda jag varit intresserad av är att hjälpa henne, men när det ser ut så här så får hon se till så att hon hjälper sig själv.

Jag känner själv att tiden tickar snabbt frammåt och jag vet att då hon redan uttryckt att hon inte kan få något jobb någonstans och hennes ekonomi räcker inte för att komma ut i arbetslivet så kan jag förstå frustrationen och hon uttryckte också vid ett tillfälle för inte så länge sedan att det känns jobbigt för henne att jag alltid måste försörja henne. Det svåra är att hon sänder ut blandade signaler och jag tolkar det som att hon behöver tid för sig själv, men tolkar också det som att hon stänger ute mig, hennes partner, i processen. Det omöjliggör för mig själv att kunna hjälpa henne med arbetssökande bl.a. men det påverkar också relationen negativt då man inte kan kommunicera med varandra.

Jag hoppas på att det ska kunna bli bättre framöver, men precis som allting annat i livet så kan också saker bli sämre, vilket i det här scenariot är mest realistiskt. Det finns ingenting jag kan göra förrän hon själv släpper tillbaks mig in i hennes liv igen så jag kan fortsätta att diskutera tänkbara lösningar för att kunna hjälpa henne i hennes liv.

Hmm... åtminstone att hon inte är hemlös i nuläget och för tillfället är jag inte orolig heller. Jag vet hur det ser ut för henne, synd bara att tiden går så snabbt!

måndag 8 juli 2013

Fortsatt java utveckling


Så här ser det ut just nu. Kartan har skalats ner och placerats högst upp i högra hörnet nu istället. Det är många nya bilder som jag behöver ta ute i skogen och som ska utplaceras för varje ruta dit man förflyttas genom pilarna. Det kan röra sig upp emot 100 arbetstimmar här borta innan jag fått till allting med bilderna.

När det gäller programmeringen så har det inte hänt allt för mycket dom senaste dagarna. Jag läser vidare på teorin för att stärka upp mina grunder i objekt-orienterad programmering.

Mina problem i java är det ingenting jag kan göra någonting åt med mina nuvarande kunskaper utan kräver fortsatta studier.