lördag 17 augusti 2013

Pantning av burkar och disciplin

Igår så gick jag från Gimo - Alunda fram och tillbaks och pantade burk. Det är en del av min nya strategi för att kunna spara ihop pengar till Mary som går till medicin. Jag drog in 75 kr igår på detta, men det ligger förstås en bit bort från dom 8000 kr som hon behöver, men jag känner mig optimisk! Jag känner att jag återigen inte kan ta ansvar för hennes livssituation, men jag ska försöka göra vad jag kan för henne. Sett ur ett längre tidsperspektiv så kan det bli en hel del och jag tror att jag skulle vilja sätta ett personligt mål på 10% av det belopp som behövs. Hur lång tid? Det vet jag inte.

Så Mary lever fortfarande och hennes senaste operation sponsrades av en man och hans fru, jag väljer att inte skriva vem det är då det fortfarande är oklart för mig huruvida den operationen är laglig eller inte. Men det gick bra med operationen iallafall! Så livet fortsätter på den biten. Hon tvingas ta njurmedicin resten av hennes liv om det här ska kunna fungera, annars kommer njuren att stötas bort från hennes kropp. Hon skriver att hon har ont varje dag i princip och hon försöker hålla humöret under kontroll, ibland så märker jag att hon får lite problem med det.

Så för min egen del så innebär detta väldigt mycket jobb och mycket tid som går åt. Jag måste vara trygg i mitt liv och vara ansvarsfull med dom resurser som jag har. Jag måste vara väldigt disciplerad ang. pengar och tack vare att jag skurit ner på saker inkl. det faktum att jag inte får satsa några pengar på flash-spel längre heller ds. har stärkt min ekonomi och det finns också flera andra saker som jag gjort, men man når efter ett tag den där "magiska gränsen" när man inte kan gå längre eller om man ska kalla det för smärtgräns, inte helt säker på vilket ord som är mest passande och det är något som man får anpassa sig efter. Jag äter förvisso bra mat och jag har det ganska bra, men skulle jag tappa i disciplin så kan det få förödande konsekvenser.

2013-08-18: Mary har varit helt utan njurmedicin i en hel vecka nu! Imorgon så får jag se vad jag har råd med. Det är farligt.

2013-08-20: Idag får hon medicin, äntligen! Vem betalar? Tjaaa... ingen annan än mig själv. Men det var Mary själv som lyckades få ner kostnaden på medicinen till nästan hälften. Så nu ska blodet sluta rinna där borta iallafall...

Inga kommentarer: