söndag 8 september 2013

Mary lever!

Imorgon fyller Mary år, hon blir då 33 år gammal. Jag har inte kommit fram till vad ska jag göra för henne imorgon, det har varit väldigt svårt att hitta på någonting, men jag får fundera vidare. Jag vet att hon önskar sig pengar och det är förstås någonting som man kan ha bra nytta av! Hmm... dom resurserna saknas dock. Jag får försöka hitta på någonting annat.

Mary har totalt 1 vecka kvar att leva med nuvarande hälsotillstånd, sedan så kommer hennes hälsa att hunnits försämras och hon meddelade mig igår ang. att hon behöver operereras igen. Summan på den här operationen ligger på ungefär samma nivå som jag sponsrat tidigare, dvs. små operationer, men ändå livsviktiga operationer som ska hjälpa henne att få fart på andningen. Hon har berättat att hon klarar av att röra sig runt huset och det är inga problem, men längre promenader orkar hon inte, så det är någonting som är fel som dom behöver rätta till.

Mary skrev till mig igår att en del av det hon äger har hon skrivit över till mig i testamentet och det är inte speciellt konstigt med tanke på vad jag gjort för henne. Jag känner dock att jag inte vill tänka på det materiella i hennes situation, men rent praktiskt så är det en fördel för mig den kommande framtiden.

Jag vill inte att hon ska dö och jag tänker så hjärnan kokar här borta för att försöka hitta en lösning för att kunna supporta henne. Hittils så är den enda lösning jag ser att Mary själv måste lösa situationen med någon jurist eller någonting sånt där borta. Det handlar förstås om Marys egen förmögenhet och att hon behöver få tillgång till pengarna eftersom jag inte har råd. En kamp som har varit lång för henne, men nu är det väldigt kritiskt att dom hjälper henne. Det ser inte så bra ut på den biten, men jag vill ändå vara hoppfull ang. vad som är möjligt i den här situationen.

Jag har känt till det sedan länge, att en operation kan leda till en ny, det är inte ovanligt att det blir så. Det beror väl på lite hur kroppen fungerar och det måste göras justeringar i kroppens system, litegrann som att underhålla en bil efter den blivit trasig. Hon fick en frisk njure i kroppen och det har verkligen blivit bättre och hon har skrivit att hon har känt sig glad efteråt och det har känts häftigt! Så ingen problematik alls med själva njuren, den fungerar mycket bra och med medicinerna som jag sponsrat nu senast så har det funkat tillfredställande! Hur det ligger till med maten där borta, det vet jag inte, men det verkar som hon lyckats lösa det på något sätt. Mary är definitivt inte helt handikappad, utan hon är kapabel till att fixa saker själv.

Jag och Mary har varit tillsammans så här i över 4 år nu utan att ha möjlighet att träffas fysiskt. Det är mycket som har varit mycket mer seriöst det här året än tidigare år och jag tror det har att göra med att Mary har mognat och blivit mer vuxen. Jag upplever henne som mer stabil och mer ansvarsfull i hennes betéende. Hon tar mindre risker och lyssnar mer på vad jag eller någon annan viktig person har att säga. Detta hade varit önskvärt långt tidigare, men jag tror ibland att när man är såpass olika som hon och jag varit så har det varit svårt att komma varann nära. Allt eftersom tiden gått frammåt så har hon blivit lite mer som mig själv: mer försiktig, mer klok.