söndag 20 oktober 2013

Mary tillbaks på sjukhuset

I fredags lades Mary då in på sjukhuset igen. Jag tror att allting kommer att gå bra med henne och dom har också fått pengar så dom kan hjälpa henne. Efter att hon skrivs ut så blir det dock väldigt viktigt att hon klarar av att ta hand om saker som hon berättat för mig som måste göras. Min framtid bygger på att det går bra för Mary och det pappersarbete som väntar henne tillsammans med advokatsamfund och hela den där biten borta i USA.

För första gången på lite över 4 år nu så är det nämligen Marys tur att hjälpa mig ekonomiskt och... jag hoppas att allting går bra med det där, annars så är jag skuldsatt 10 år framöver med en mycket låg ekonomi.

Mitt arbetssökande fortsätter som alltid. Inget jobb ännu.

fredag 11 oktober 2013

Tiden går för snabbt!

Jag har idag fått den senaste uppdateringen från Mary och hon har nyligen vistats på sjukhus igen, inte helt oväntat. Problemet har förvärrats då jag inte kunnat finansera hennes njurmedicin och tiden har nu hunnit ikapp och hennes kropp har tagit skada.

Jag har idag vänt mig till en fond och skickat in en s.k elektronisk ansökan som jag skrivit ihop på egen hand idag. Det har inte varit särskilt lätt men om det går igenom så har jag råd att sponsra ett nytt sjukhusbesök för Mary. Dom behöver operera på henne p.g.a. vad som hänt med kroppen och läget är akut! Eftersom jag inte har några pengar så finns det ingenting jag kan göra och jag bara väntar på att kunna få ett positivt besked från den fond som jag lagt in ansökan idag. Förhoppningsvis så får jag feedback från adminstrationen nu på måndag.

Det svåra här är att jag måste tänka på mig själv och Mary, jag kan inte bara tänka på henne! Jag måste vara kall och tänka kyligt när det gäller allt som berör min ekonomi och det är tyvärr det som gäller oavsett om hon dör eller inte. Mary vet det och för att undvika att strö salt i såren så har jag valt att hålla hoppet uppe ang. fonden. Jag är inte alls säker på vad mer man kan göra.

Jag låter det här inlägget vara öppet för diskussion så kan jag ta emot tips, råd och förslag på hur jag mer kan göra för att hjälpa min tjej.

torsdag 10 oktober 2013

Warflow


Morgonens fight.

onsdag 9 oktober 2013

Letar efter fonder...

Jag har idag suttit och letat igenom fonder och mitt arbete med detta kommer att fortlöpa resten av den här veckan. Min uppgift är att hitta en lämplig fond där jag kan få ut pengar för kostnad av Marys mediciner. Jag kom också på idag att det inte räcker med just kostnad för mediciner, hon behöver ju mat också! Så det blir att jag ansöker om detta också. Givetvis så tar sådana här saker tid och man måste visa att man är väldigt seriös i det här. Att kombinera den fysiska boken mot Globalgrants webbsida har varit ett mycket bra sätt för mig att snabbt kunna matcha fonder mot boken då nummerna är kompatibla.

Mary befinner sig i blåsväder och en gissning är att hon redan fått hem vräkningsbeskedet i brevlådan där borta. Det är viktigt för henne att kunna tänka logiskt på situationen även fast jag vet att det kan vara svårt att göra det. Det ser också ut som att jag kommer att kunna supporta henne ekonomiskt denna månad med väldigt, väldigt liten summa pengar (här i Sverige så skulle det motsvara matpengar för 1 vecka i normalfallet, det ska räcka för henne i 1 månad). Nu vet ju jag redan att hon måste avstå från medicin helt och hållet och bara köpa mat för pengarna och jag vet inte exakt hur det kommer att påverka henne, så det blir nog jobbigt framöver.

Så jag har väldigt mycket att göra här borta, men jag hoppas på att kunna åstadkomma positivt resultat genom att försöka hitta en fond som kan hjälpa Mary med mat och medicin. Jag är pessimistisk ang. att det kommer att gå snabbt, men jag har fått reda på att om ansökan kommer in i tid så har det legat på maximalt 2 månader innan utbetalning av några pengar inträffar (om det godkänns). Det här är dock det bästa jag kan göra, så man får se hur lång tid det kommer att ta. Sannolikheten att hon dör innan jag får ut pengarna, "kan" nog vara ganska hög, men det är inte mitt fel. Det beror på hur man väljer att hantera den här kvinnan där borta i USA. Jag tycker att dom hjälp-organisationer som ändå finns i USA, jag tycker att dom har ett ansvar gentemot Mary att se till så att någonting sånt inte inträffar, det ansvaret måste ligga på dom och inte på mig, men jag ska iallafall göra min insats, det hade jag tänkt.

Mary skriver ofta att hon inte kan få hjälp och eftersom att jag faktiskt ringt upp olika organisationer via Skype så vet jag också det stämmer. Det mest hoppfulla samtalet som jag haft kom från en person som jobbar inom katolska kyrkan, hon svarade dock att dom inte hade några pengar för sådana här saker sist jag pratade med henne, men jag har också en känsla av att dom säkert skulle säga det ändå och att det kan skilja sig litegrann om man är där på plats, kanske? Dvs. officiellt sätt så har dom inga pengar, men inofficellt så: who knows?