tisdag 21 januari 2014

Paus i bloggandet

Jag blev sjuk i julas förra året och var risig i en hel vecka. Efter det så har jag långsamt jobbat på att återhämta mig själv. Det måste ha varit någon i Stockholm som smittat mig, men så som det ser ut i nuläget så finns det inga planer på att åka in dit på ett tag iallafall.

Personligen så gillar jag inte Stockholm särskilt mycket. Fullt med avgaser, en majoritet går mot rött och även bilar kör mot rött. Fullt av betong och avgaser överallt, många hemlösa människor vilket ger en skarp bild på orättvisor och vad har dom gjort med träden? Men... det finns saker som jag kan ge Stockholm ett stort + för, och det är det faktum att i och med att det är så mycket människor överallt så har jag upplevt att det blir mycket lättare att få kontakt om man ska prata med någon än i en liten stad som jag själv bor i. Jag råkar också veta att Stockholmare är vana vid att någon "främling" bara går fram och ställer några frågor, det kan vara ganska kul ibland men också praktiskt när man ska fråga om vägen. Jag vet att alla mina resor till Stockholm från förra året och även detta har gett mig en bättre uppfattning om Stockholm och även fast jag inte gillar själva miljön (för det gör jag verkligen inte) så har Stockholm även bra sidor, men jag tillhör inte en av dom som gillar att överdriva, utan jag säger som det är. Företrädare för turismen i Sverige ger en bild av Stockholm som jag inte alls håller med om. Jag tycker nästan att dom skämmer ut Stockholmarna genom att inte ge en mer korrekt bild av Stockholm som stad (men det är deras problem).

Den här bloggen har fått vila lite då jag inte känt att det funnits så mycket att blogga om under den här tidsperioden och även fast min situation med Mary har förbättrats så finns det känsliga saker som jag inte får eller bör prata om (av säkerhetsskäl). När det gäller saker som berör vårat privatliv så har jag alltid varit väldigt nogrann att aldrig lägga ut några bilder från Mary i den här bloggen. Den biten kan komma att förändras längre fram, men inte förrän hon kommit hit. Det är positivt att hon vill leva tillsammans med mig här i Sverige och med tanke på hur jag funkar och så, så har jag kommit fram till själv också att det är det bästa. Sedan om hon och jag flyttar till USA och bor där i framtiden, ja då har vi åtminstone fått möjlighet att leva tillsammans fysiskt samt gifta oss innan någonting sånt går igenom. Det är bäst att det blir så då jag får möjlighet att anpassa mig efter hur det blir att leva med henne här borta i Sverige. Mina föräldrar lever också fortfarande, så det kan vara kul om hon får möjlighet att träffa mamma också. Det blir intressant.